Lisper Per Larsson 1857–1941

Personanteckningar

  ) Lisper Per Larsson f 28/4 1857 i Långnäs, Sillerö, Malung (W). d 27/4 1941 i Bollnäs (X).g 8/5 1887 i Malung m Olla Margit Jonsdotter f 1/11 1863 i Mjögsund, Säljåker, Malung (W). d 18/10 1938 i Bollnäs (X).Föddes på gården Långnäs i byn Sillerö som var en av byarna runt det nuvarande Yttermalung i Malungs socken. Gården finns ej kvar längre men låg vid ån Lömman omedelbart väster om Sillerö by. Gamla husgrunder finns fortfarande kvar och en skylt utmärker gårdens forna belägenhet. Per döptes dagen efter han var född. I födelseboken för Malungs socken står det:Faddrar: Lisper Jonas Jonsson i Sillerö, hustrun Kerstin Andersdotter i Sillerö. Drängen Lisper Nils Jonsson i Sillerö. Pigan Kerstin Persdotter i Äggen.I unga år hade Per arbete som postbud mellan orterna Mora i Dalarna och Råda nära Hagfors i Värmland. Yttermalung låg här ungefär mittemellan dessa orter. Han företog också vandringar till trakterna kring Mälardalen, särskilt Södertörn där Han lagade och sålde klockor. Dessa vandringar var sed i Malungstrakten där många sålde skinnvaror för att dryga ut sin utkomst i den fattiga trakten i Västerdalarna. Per lär ha varit mycket tekniskt sinnad och han lär också mer eller mindre ha lärt sig själv att laga klockor. Han tillverkade också besman, den tidens hushållsvågar som han sedan sålde på sina resor till Mellansverige. Lisper Per var duktig på att traktera musikinstrument, framför allt dragspel men även till viss del fiol. Det berättas att han brukade spela upp till dans på olika ställen då han var ute och reste. I Sörmland gick han under namnet Dal-Per. När han var 30 år gammal, i maj 1887 gifte han sig med den sex år yngre Olla Margit Jonsdotter från gården Mjögsund som ligger vid Västerdalälvens västra strand i grannbyn till Sillerö, Säljåker. Även Olla Margit lär ha varit på resande fot tiden innan de träffades. De bosatte sig på Långnäset som var Lisper Pers födelsehem och som byggts upp och grundlagts av hans far Sänols Lars Persson (sedermera kallades denne man Lisper Lars Persson) och första barnet Lars föddes här i december samma år. Den nyfödde sonen blev bara sju dagar gammal och dog i början av januari året efter. Andra barnet, sonen Jonas föddes knapp ett år senare i december 1888. Även detta barn dog bara några dagar efter att ha blivit född. I januari 1890 föddes dottern Anna som fick behålla livet och sedan växa upp och bli riktigt gammal.Den 17 november samma år, 1890 lämnade Per, Margit och den drygt tio månader gamla dottern Anna hembygden i Västerdalarna och flyttade till den mindre staden Sala i Västmanland. Skälet till att de flyttade lär ha varit att trakterna kring Västerdalarna var mycketfattiga och Per och Margit ville skapa sig en bättre tillvaro i mer bebyggda trakter som handelsmän. I Sala lär de ha startat upp ett urmakeri som drevs i två år fram till oktober 1892. I januari 1892 föddes dottern Maria i Sala. Maria blev endast en dryg månad gammal och avled i Sala i februari samma år. Den 10 oktober lämnade Per, Margit och den då nästan treåriga dottern Anna Sala och flyttade till Bollnäs i Hälsingland. Varför de lämnade Sala är okänt. I Bollnäs bosatte de sig först enligt kyrkoböckerna i Fröken Åströms gård i Bro. Margit var då de flyttade till Bollnäs gravid och sonen Lars föddes i början av december 1892. Ej heller denna son fick behålla livet utan dog endast sju dagar gammal. Margit hade vid det här laget nedkommit med fem barn men endast dottern Anna hade överlevt. Nästa barn, sonen Birger föddes i december 1893. Drygt två år senare, i februari 1896 föddes sonen Per. Detta år flyttade familjen till en annan fastighet i Bollnäs, fru Hallenbergs gård. Möjligen var det denna gård som sedan köptes av Per och Margit och fick namnet Per Larssons gård och sedan adressen Nygatan 10 (detta är dock ej verifierat). I oktober 1897 föddes dottern Maria som dog endast nio dagar gammal. Året efter, i september 1898 föddes dottern Lilly och i oktober 1900 dottern Gerda. Lilly fick behålla livet men Gerda dog endast femdagar gammal. I september 1901 föddes dottern Elvira som sedan kom att kallas Elvan, delvis (sägs det) för att hon var det elfte barnet. Dottern Gerda föddes i februari 1904 och i februari 1906 föddes sonen Knut som endast blev fem dagar. Det yngsta barnet Elsa föddes i januari 1909. Detta innebär att Per och Margit tillsammans fick 14 barn mellan åren 1887 och 1909 d v s under 22 års tid. Av dessa 14 barn uppnådde endast hälften, sju stycken vuxen ålder, Anna, Birger, Per, Lilly, Elvan, Gerda och Elsa. De syskon som inte överlevde dog ofta då de var endast några dagar gamla. Varför det var denna höga dödlighet hos barnen är ovisst. Inga dödsorsaker finns angivna i kyrkoböckerna. I Bollnäs byggde de upp sin tillvaro som med åren blev ganska välbeställd. Lisper Per och hans hustru Margit eller Marit som hon oftast kallades hade urmakeri i fastigheten de så småningom kom att äga, Nygatan 10 i de centrala delarna av Bollnäs. Detta hus finns ej kvar längre utan revs för många år sedan för att ersättas av annan bebyggelse. I huset hade de också en verksamhet där de hyrde ut rum för resande, framför allt resande postiljoner. De hade också en s k stamp d v s en pantbank. Lisper Per var grundaren av Bollnäs Hantverksförening, en sammanslutning som finns kvar än i dag. Det sägs också att han var en viktig person då Bollnäs gatunät skulleanläggas och förbättras. Förmodligen kom hans tekniska kunskaper och hans avvägningsinstrument till användning i genomförandet. Då barnen blev vuxna fick de hjälpa till med sysslorna i urmakeriet, stampen och uthyrningen av resanderummen. Det var en familjeverksamhet som pågick under många år i början av förra seklet. Sönerna, Per och Birger tycks ha arbetat i urmakeriet och stampen medan döttrarna Anna, Lilly, Elvan, Gerda och Elsa tog hand om de resande. Hustrun Margit var den som tog hand om och skötte familjens och verksamheternas ekonomi och bokföring. Margit var den avde båda som var känd för att ha det verkliga affärssinnet. Dottern Anna gifte sig med en postiljon, Torkel Fjellström som möjligen var en resande som hyrde rum hos familjen. Sonen Birger fick barn, dottern Annmarie (f 1918) med kvinnan Hilma Åsberg från Bollnäs. De levde åtskilda och gifte sig aldrig men tog båda hand om dottern. Sonen Per sällskapade med en kvinna, Irma Josefina Johansson och fick sonen Stig år 1925. Det berättas att Pers far, Lisper Per förvägrade sin son Per att gifta sig med denna kvinna vilket också lär ha varit orsaken till att Per några år senare, ��r 1929 tog livet av sig. Detta måste ha varit ett mycket stort trauma i familjen och kommit som en verklig chock. Sonen Per lär ha varit en mycket levnadsglad och vänlig själ, full av energi. Detta till skillnad från sin äldre bror Birger som visserligen också lär ha varit mycket snäll men lugnare till sinnet. Dottern Lilly gifte sig med en man med namn Valfrid Jonsson. Dottern Elvan ville utbilda sig och skaffa sig ett yrke vilket inte gillades riktigt av hennes far Lisper Per som uttryckte i sin besvikelse att hon inte stannade hemma i Bollnäs, att i så fall fick hon klara detta själv och inte räkna med någon ekonomisk hjälp hemifrån. Elvan som var en kvinna som visste vad hon gjorde flyttade till Söderhamn där hon sedan läste på en handelsskola. Dottern Gerda gifte sig med en verkmästare från Bollnäs, Rupert Persson. De fick ett barn, sonen Bertil. Då sonen Bertil tagit realexamen flyttade de till Luleå där de sedan bodde under flera år. Dottern Elsa gifte sig med en man vid namn Hilding Andersson, eller Hilding i Änga som han också kallades. Elsa avled då hon var ung och relativt nygift i en njursjukdom. Det berättas att Lisper Per på äldredagar var ganska butter och höll sig mycket för sig själv. Han lär ha varit mycket förtjust i film och gick ofta på matinéer. Han löste också mycket korsord (vilket sedan tycks ha gått i arv till dottern Elvan och dennes son Olle). Han var inte så mycket med de andra familjemedlemmarna som hustrun, den mer sociala och gladlynta Marit. Hustrun avled år 1938, 75 år gammal. Det har berättas att hon det sista året blev ganska så dement. Lisper Per fick problem med kallbrand i sitt ena ben varför han blev amputerad. Han låg de sista åren mycket till sängs i sitt rum. Dottersonen Olle (Elvans son) brukade berätta att då de var och hälsade på morfar och mormor i Bollnäs brukade han springa för trapporna till morfar Lisper Pers rum där han sedan brukade bjuda Olle på karameller, alltid polkagrisar. En gång då Olle kom in, berättade han långt senare, reste sig Lisper Per ur sin liggande ställning i sängen och satte sig på sängkanten men föll omedelbart tillbaka. Den då sexårige Olle blev rädd och sprang ner och berättade för de andra att morfar såg så konstig ut. De sprang upp till rummet och fann den gamle Lisper Per avliden. Dottersonen Olle var alltså med vid dödsögonblicket den 27 april 1941. Dagen efter, den 28 april skulle Lisper Per fylla 84 år och familjen hade samlats för att fira hans födelsedag.