Erik Eriksson Gyllenstierna av Lundholm 1455–1502

Personanteckningar

Erik Eriksson (Gyllenstierna) den äldre, född i Danmark, död 1477 eller 1478, var en dansk-svensk frälseman, son till danska riksrådet Erik Nielssøn (Gyldenstjerne), som en tid var hövitsmanpå slottet Tre Kronor i Stockholm. Erik Eriksson blev 1443 hövitsman på Riberhus. I samband med att han 1446 blev gift med den blivande kung Karl Knutssons dotter Kristina ��verflyttade han till Sverige.[1] Han erhöll samtidigt Borgholms slott med Öland i förläning.[2] Han var 1449 riddare och tog 1450 säte i Svea rikes råd[2] och blev kung Karl Knutssons hovmästare 1450, rikshovmästare samt lagman i Tiohärads lagsaga 1456–75. Erik Eriksson var en av Karl Knutssons främsta medhjälpare och belägrades under danska kriget på Borgholms slott, kapitulerade och tillfångatogs. 1457 övergick Erik Eriksson till Kristian I:s sida men berövades sitt forna inflytande och trakasserades under ett flertal år av Ture Turesson (Bielke) i en stor arvsprocess.[2] Efter Karls Knutsons återinsättande som kung trädde Erik Eriksson åter i förgrunden inom det svenska rådet, erhöll under Sten Sture den äldre ett flertal diplomatiska uppdrag och Stäkeholm i förläning.[2]