Görvel Lynge –1467

Personanteckningar

Meriter 1 Erik Eriksson, d mellan 1 juni 1477 o 18 jan 1478. Föräldrar: danske rikshovmästaren Erik Nilsson (Gyldenstierne) o Gerver (Görvel) Andersdtr (Lunge). Riddare mellan 23 maj 40 o 23 april 43 (trol dubbad vid konung Kristofers danska kröning i Ribe domkyrka 1 jan 43), hövitsman på Riberhus 43 efter 7 jan, på Borgholm möjligen redan 47, säkert 49—56, sv riksråd åtminstone 13 maj 50—26 febr 55 o ånyo från 68, konung Karls hovmästare i varje fall mellan 25 juli 54 o 7 juli 56, lagman i Tiohärad åtminstone 14 febr 55—7 juli 56 o ånyo senast 19 aug 73 (D 366, KB; E 175, p 251, UUB) — 75 (Lundholm, s 83). G 29 sept 46 på Svartsjö i Sånga (Sth) m Kristina Karlsdtr, f omkr 1432 (Sv medelt:s rimkr, 2), d mellan 6 nov 92 o 25 jan 00, dtr till konung Karl Knutsson (Bonde) o Birgitta Turesdtr (Bielke). Biografi E E sändes 1437 av sin far, som då var i Visby hos Erik av Pommern, till Reval för att lägga beslag på några estländska gods, som två systersöner ansågs ha ärvt. En syster till arvlåtaren hade emellertid också gjort anspråk på godsen och redan 1438 donerat dem till domkapitlet i Ribe. Detta engagerade enligt brev från 1439—41 såväl baselkonciliet som ärkebiskopen i Lund i tvisten och sålde slutligen godsen till den sv hövitsmannen på Viborg Karl Knutsson (Bonde) 23 juni 1447. E E hade föregående år blivit Karl Knutssons svärson. Han torde i samband därmed ha lämnat Riberhus, där han några år tidigare efterträtt sin far som hövitsman, och flyttat till Sverige. Våren 1447 är han hos svärfadern på Viborg, och samma dag som Karl Knutsson köpte de estländska godsen av Ribe domkapitel, träffade han där en uppgörelse med sin dotter och E E angående arvet efter en tidigt avliden son, varvid hon fick ett års uppbörd av Karls pantlän Borgholm med Öland. Enligt uppgift i Karls testamente 1470 fick E E behålla Borgholm utan avgift och skall där ha samlat stora rikedomar. 1451 tilldömde kung Karl E E:s hustru tre fjärdedelar av arvet efter hennes morbror Erik Turesson (Bielke), och E E kom därigenom i besittning av bl a släkten Bielkes stamgods Kråkerum i Mönsterås (Kalm) och väldiga efter Abraham Brodersson ärvda domäner i Finnveden. Sedan medarvingen, Erik Turessons halvbror Ture Turesson (bd 4), flytt till Danmark och 1453 fråndömts sin egendom i Sverige, fick E E dennes vidsträckta småländska godsbesittningar i förläning. Vid fredskongressen i Halmstad våren 1450 var E E ledare för den av tolv riksråd bestående sv delegationen. Våren 1453 representerade han jämte Birger Trolle Sverige vid underhandlingarna med danskarna i Ronneby, och efterstilleståndstraktaten i Sthlm några veckor senare synes de båda sv delegaterna ha följt sina danska kolleger till Khvn. Från nov s å till slutet av mars 1454 höll E E och kung Karls kansler drNicolaus Ryting under en resa genom de centrala sv landskapen de bekanta räfsteting som väckte kyrkans opposition mot kungen och som under Gustav I kom att bilda preskriptionstid för igenbördandeav gods från kyrkor och kloster. Av ett av breven från denna räfst framgår, att E E sedan flera år hade Västbo härad i Finnveden i förläning. Sommaren 1456 erövrade kung Kristians anhängare Magnus Gren (s 259 ff) större delen av Öland. Sedan Kristian själv anlänt med förstärkningar, måste E E, som nu kallar sig hövitsman på Borgholm, i slutet av sept ingå stillestånd och förbinda sig att kapitulera 10 okt, om han ej fick undsättning dessförinnan. Då han i enlighet därmed kapitulerade, konfiskerade Kristian hans egendom på Borgholm och satte honom själv i ett fångtorn i Khvn. Enligt en lybsk krönika skall många ha beskyllt E E för förräderi vid denna kapitulation, vilket dock motsäges av den behandling han efteråt fick utstå. Han förekommer ej som riksråd under Kristians tid som sv konung, och som rikshovmästare och lagman efterträddes han av Erik Axelsson (Tott) resp Gustav Larsson (Ängaätten). Ture Turesson tog nu från honom Kråkerum och större delen av hustruns arvegods, och Kristian överlämnade till herr Ture E E:s jordabrev, som han beslagtagit på Borgholm. 1458 anmodade Kristian Ture Turesson att återställa E E:s hustrus arv efter Erik Turesson, men först sedan riksrådet 1461 dömt till E E:s förmån, lyckades han delvis genomdriva sin rätt vid ett skifte 1462. Vid arvskifte med sina syskon 1463 i Viborg på Jylland, fick han bl a sätesgården Demstrup, Råby (Randers amt). I övrigt är intet känt om E E:s verksamhet under decenniet efter Borgholms kapitulation. Kung Karl hade 20 april 1459 löst honom från hans trohetsed, och först 1466 förekommer han åter i politiska sammanhang. 22 sept 1466 uppträder E E sålunda bland morgongåvofastarna vid Ivar Axelssons (Tott) bröllop i Nyköping med konung Karls dotter Magdalena och 2 okt utfärdade riksrådet där på initiativ av honom och herr Ivar ett brev för konung Karl på denneslän och gods. Karl använde honom efter sin tredje tronbestigning jämte bl a Gustav Karlsson (Gumsehuvud; s 415 ff) vid de resultatlösa fredsförhandlingarna med Kristians ombud i Halmstad 1468 och i Lübeck 1469. Därvid namnes E E åter som riksråd, och senast 1473 — sannolikt långt tidigare — återfick han sitt ämbete som lagman i Tiohärad. Genom kungens testamente fick han och hanshustru sätesgården Fågelvik i Tryserum (Kalm). Under Sten Sture d ä:s regering var E E bland de sv ombuden på mötet i Kalmar 1472 och bland de sv sakförarna vid mellanriksrättegångarna i Kalmar 1473, 1474 och 1476. På dessa möten återupptogs arvstvisten med Ture Turesson, och E E återfick nu sina jordabrev, men definitiv förlikning nåddes först efter hans d��d. En uppgift, att han under sina sista år skulle ha innehaft Stäkeholms slottslän, beror på förväxling med hans son med samma namn (Gillingstam, s 645). Författare Hans Gillingstam Sök i Nationella Arkivdatabasen Arkivuppgifter E E:s uppteckn:ar om arvstvisten utg med bilagor efter G 16—19, RA, av K H Karlsson, Arfstvisten emellan E E (Gyllen-stjerna) o Ture Turesson (Bjelke) 1451— 80 (SFSS 134, 1908). Brev ur hans arkiv i RA (Sjödin) o på Krapperup. Kopiebok över brev för huvudsakl konung Karl men även E E i VHAA:s dep i RA. Brev från honom tr BSH 3 (efter orig i Königsberg) o Liv-, Est- und Curländisches Urkunden-buch, 9 (efter orig i Reval). Källor och litteratur Källor o litt: Perg- o pappersbrev, RA; K H Karlssons Biogr anteckn:ar för medelt, RHA; X 58 c, p 285 f, UUB; perg:brev 14 febr 1455, Ericsbergs arkiv. — J E Almquist, Rättelser o tillägg till uppslagsverket »Lagmän o häradshövdingar i Sverige» (PHT 1966); Arvid Trolles jordebok (HH 31, 1938); BSH 3-^ (1870—75); G Carlsson, Karl Knutssons testamente (HT 1943), s 4, 13, 22—27, 41; Danmarks gamle Person-navne, 1 (1936-^-8), sp 364 f; Dipl Chris-tierni primi (1856); Ex chronica Korneri ceterisque continuatoribus Detmari (SRS 3: 1, 1871—76), s 229; FMU 3—4 (1921— 24); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952—53); K G Gran-dinson, E E d ä:s jordebok (HT 1942); K Hagnell, Sturekrönikan 1452—96 (1941);C Härenstam, Finnveden under medelt (1946); P Johansen, Die Estlandsliste des Liber cen-sus Daniae (1935); S Kraft, Senare medelt, 2 (Sveriges hist till våra dagar, 3:2, 1944); K Kumlien, Karl Knutssons pol verksamhet 1434—48 (1933); Lags o doms; L O Larsson, Det medelt Värend (1964); J Liedgren, Arkiv (Kulturhist lex för nord medelt, 1, 1956), sp 223; Liv-, Est- und Curländisches Urkundenbuch, 9—10 (1889—96); K-G Lundholm, Sten Sture d ä o stormännen (1956); G A Lögdberg, De nord konungarna o tyska orden 1441—57 (1935); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen (1934), s 268, 280,305, 315, 319; RepD; H Schiick, Det medelt Öland (1953), s 11; L Sjödin, Kanslistilar o medelt arkiv, 1 (MRA 1939), s 117; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); ST 3 (1895); Sv medeltidens rimkrönikor, 2—3 (1866—68); F U Wrangel, Tullgarn (1888), s 17.