Per Brahe d.ä. Joakimsson 1520–1590

Personanteckningar

Levde: 1520 - 1590 (ca. 70 år) Titel:Riksdrots, riksråd, kammarråd och Sveriges första greve Per Brahe föddes år 1520 på Lindholmen i Uppland som son till riksrådet Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter Vasa (syster till Gustav Vasa). Hans morbror var med andra ord Gustav Vasa. Hans far blev avrättad i Stockholms blodbad samma år som han föddes. Enligt vissakällor skall han själv och hans mor ha blivit bortförda i fångenskap till Danmark av Kristian II, där de skall ha suttit fängslade i Blå Tornet (Köpenhamns slott) till år 1524, fast dessa uppgifter är osäkra. Hans mor gifte sedan om sig med en tysk greve som hette Johan av Hoya. När Johan föll i onåd hos Gustav Vasa flydde han med sin mor och Johan till Tyskland. Han studerade i Tyskland och blev 1534 hemkallad av sin morbror Gustav Vasa och blev 1540 utnämnd till ståthållare på Stockholms slott, och ärades, på grund av sin sl��ktskap med kungen, till riksråd endast tjugofyra år gammal. Han gifte sig 1548 med friherrinnan Beata Stenbock. Hon hade en syster som hette Katarina Stenbock som fyra år senare (1552) blev svensk drottning då hon gifte sig med Gustav Vasa. År 1561 upphöjdes Per, tillsammans med Svante Sture (44) och Gustaf Johansson (Tre Rosor) (30) till Sveriges första grevar. Till grevetiteln skulle man även ha ett grevskap och Brahe fick året därpå grevskapet Visingsborg, som omfattade hela Visingsö i Vättern, förutom två kungshus som fanns på ön. Visingsö har blivit starkt förknippat med ätten Brahe eftersom flera generationer av denna ätt har bott på ön. Kungen försökte använda honom i militären men han var mindre duglig till detta. När Erik XIV:s sinnessjukdom efter Sturemorden 1567 fullständigt tagit över, var det han, tillsammans med Sten Leijonhufvud som skötte rikets styrelse. Om han hade velat ta över riket hade han nu haft ett gyllene tillfälle, men detta skedde inte. Efter att Erik XIV gift sig med Karin Månsdotter och hon blivit krönt till svensk drottning, (vilket sårade de högättades stolthet eftersom hon endast var av enkel härkomst), slöt han sig till hertigarna. Efter att Erik XIV blivit avsatt blev han av Johan III upphöjd till riksdrots och ståthållare över Norrland. Emellertid föll han så småningom i onåd hos kungen, då han blev misstänkt för aristokratiska komplotter. Han tyckte, liksom den övriga högadeln, att deras makt hade blivit begränsad. Detta märktes tydligt i hans skrift "Oeconomia eller hussholdz-book för ungt adelsfolck", som han skrev 1585 men som inte trycktes förrän 1677, det vill säga 87 år efter hans död. I den skriften jämför han sin tid med tiden som var före Gustav Vasas tid, och där han kommer till en slutsats att adeln klagar över att det varbättre förr, på den "gamla goda tiden" under Kalmarunionen. Han dog på Sundby sätesgård i Öja socken i Södermanland den 1 september 1590, omkring 70 år gammal. Gravplats: Östra Ryds kyrka, Uppland ,,,,,,,,,,,, När hans fader fallit ett offer i Stockholms blodbad, blef den unge Per Brahe med sin moder bortförd i fångenskap till Danmark och då hon andragången lämnade riket, därför att hennes senare man, grefven af Hoya, fallit i konung Gustafs onåd, följde han åter sin moder. Efter idkade studier i Tyskland hemkallades han 1534 av sin morbroder, konungen, och utnämndes 1540 till ståthållare på Stockholms slott samt upphöjdes, på grund af sin börd och släktskap med konungahuset, endast tjugufyra år gammal, till riksråd. År 1561»öfverste sekrete råd och rikshofmästare» erhöll han, vid konung Eriks kröning s. å., greflig värdighet med Visingsö till grefskap, som sedan ökades med besittningar på fasta landet. Han användes af Erik i några militära värv, men visade häri föga skicklighet, ehuru han i dem, som i allt annat, städse ådagalade ett ädelt sinne. Då konungens sinnessjukdom efter Sturarnas mordtagit så öfverhand, att han själv icke kunde sköta rikets styrelse, handhades denna av Brahe och Sten Leijonhufvud. Hade Per Brahe haft det begär efter kronan, som några påstått, skulle han svårligen funnit ett mera passande tillfälle att rycka henne till sig, än just då, men först sedan hertigarna höjt upprorsfanan och Katarina Månsdotters kröning till svensk drottning sårat de högättades stolthet, slöt sig Per Brahe till hertigarna. Efter Eriks avsättning blev han af Johan upphöjd till riksdrots och ståthållare öfver Norrland, varförutom han återfick sitt första ämbete, ståthållarskapet öfver Stockholms slott. Icke desto mindre föll han sedan i Johans onåd, misstänkt för aristokratiska stämplingar. Att han, liksom den övriga högadeln, ansag ståndets makt kringskuren, röjer sig tydligt i hans Oeconomia eller hussholdz-book för ungt adelsfolck, som sammanskrevs 1585, men först trycktes 1677. Han jämför däri sin tid med den, som föregick Gustaf Vasas, och kommer därvid till en slutsats, som i den gamle aristokratens mun antager formen af en klagan öfver det som var, och en längtan efter de gamla goda tiderna under Kalmarunionen. Wikipedia